Jag har alltid gillat att hålla igång fysiskt, så att jag har fullt upp efter skolan med både min fotbollsträning och med ”vanlig” träning utanför planen är ju knappast konstigt. Vissa av oss gillar ju fysiskt aktivitet medan andra ogillar det, så det är bara att vara tacksam att man kan göra det man tycker om.
Visst är jag ibland rädd för att jag ska skada mig så att jag inte kan göra det jag älskar (träning och fysisk aktivitet av alla de slag), men om jag inte tränar och utsätter mig för den risken så går jag ju helt miste om det!
Jag älskar att vakna upp tidigt på morgonen och antingen ta en vanlig löprunda, eller bege mig iväg till skogen som ligger nära där jag bor och kicka igång lite terränglöpning. Det är så himla härligt att kunna ta vara på skogen på det här sättet, tycker jag och jag är väldigt tacksam som får bo så nära skogen att det bara tar en liten stund att komma till favoritplatserna! Eller varför inte gå in i pappas garagegym och träna lite bänkpress? Möjligheterna är många för mig och jag klagar inte!
Att kämpa för sina drömmar är det bästa receptet!
Min dröm har sedan ganska lång tid tillbaka varit att bli fotbollsproffs. Jag är ju knappast ensam om den drömmen, vilket gör att det är mycket konkurrens då det finns så många andra unga kvinnor förutom just jag som vill precis samma sak. Att kunna vara mitt i själva drömmen genom att spela i en lägre division tycker jag är helt ultimat för då finns drömmen där hela tiden rakt framför näsan!
Jag känner ingen som spelar på proffsnivå, men jag har såklart idoler som alla andra i mitt lag! Vi vill alla fortsätta utvecklas så att vi tillslut kan bli lite mer än bara ”bra” och jag vill så väldigt gärna få komma upp i allsvensk nivå och få spela! Efter en sådan öppning och chans så kan ju lite vad som helst hända, så det är helt klart en sådan sak som jag tänker mycket på!
Opeppad?
Då jag hittat precis rätt så är jag aldrig opeppad på att ge mig iväg till träningen, förutom några dagar i månaden när det är den där speciella tiden i månaden, ni vet. Det är ju alltid lite jobbigt för det flesta kvinnor och när man är ett helt fotbollslag så är det nästan alltid någon som råkar vara mitt i den perioden, men vi är väldigt överseende med varandra och respekterar det så att man slipper känna sig svag eller liknande, då det ju faktiskt kan vara väldigt jobbigt för vissa, om man har rejält med otur.
Att vara opeppad kan såklart också ha att göra med att man är ledsen över något, eller att man är stressad över något i skolan, men om man bara lär sig att planera sin tid och våga ta hjälp från andra så brukar det lösa sig så att den opepp man känner kan förvandlas till något bra i slutändan!
